Igår var det en mycket känslomässig dag för mig.

Det var dagen min morfar skulle ha fyllt 70år och firats med pompa och ståt, men istället blev det en tur till kyrkogården med en bunt nyplockade syrener. Han övervann inte cancern, den övervann honom.

Min mamma och styvfar firar även bröllopsdag den 3e, i år vart det hela 5år. Någonting som skulle ha firats, men som istället inte blev någonting då styvfar belv tvyngen att jobba.

Jag kan inte säga att deras bröllopsdag blev jättelyckad, jag fick inte vara med. Jag var fast hos tant, min dåvarande fostermoder, och hennes psykiska grepp. Jag skulle ha fått vara med på bröllopet, men jag skulle samtidigt ha blivigt straffad för det efteråt, så jag valde att inte åka dit och få något straff. Eller jag fick ett indirekt straff, jag fick inte vara med på min egen mammas bröllop pga att jagvisste att jag  skulle ha fått uppleva ett hårdare straff efteråt.

Jag kan hålla med om att det kanske låter onaturligt och overkligt, men det var mitt liv. Jag var fast, fast i ett våld som både kunde vara fysiskt, psykiskt och sexuellt. Jag hade en vardag som jag inte ens skulle önska min värsta fiende. Men idag är jag fri, bara få återkommande frekvenser gör mig påmind och illa berörd. Men då tänker jag på att jag idag är en fri människa som ingen ska få lov att trycka ner igen.

För utom allt ovanstående döptes även storebror den 3e juni 2007, han var dock ovanligt hängig och trött. Vilket bara några dagar senare visade sig bero på en kraftig hjärnhinneinflamation. Han fick inga goda odds av läkarteamet, men han visade sig vara en riktig kämpe och överlevde, nästan helt utan några men. Han gick iof tillbaka lite i utvecklingen, men det är  ingenting man kan märka på honom idag.

Och han lärde mig att är man sjuk får man vård snabbt. Så jag kommer aldrig mer klaga på att sitta en timme längre i ett akutrum och vänta, jag vet då att jag sitter där för att jag är tillräckligt frisk och klarar av väntan bättre än den som tog min plats i köordningen.

Trasdockan

Hur börjar man att berätta om vad som hänt utan att veta att man missar en massa?

Jag tror mycket att det inte handlar om att skriva i en tidslinje, att istället skriva vad som faller på och låta andra kommentera och ställa frågor om man känner att jag är otydlig, eller om man känner att det inte finns något samband med vad jag tidigre har skrivit.

Denna blogg kommer att fungera som en viss form av terapi för mig, att skriva av mig när jag känner att jag vill dege mina läsare någonting. Det kan vara enkla saker som att bara ta sig i kragen att gå och handla eller när man lyckas få en god natts sömn. Någonting som för övrigt ligger väldigt nära i tiden.

Jag är idag 21 år gammal och har varit "fri" från övergrepp i nästan 5 års tid. Den 31 juli är det exakt fem år sedan jag lyckades bryta upp med mitt förflutna och starta om på en ny kula. Denna dag kommer att firas, den kommer att firas med vänner och familj och andra som jag känner har en stor betydelse i mitt liv.

Ni ser, jag börjar redan berätta utan att tänka mig för, jag har så mycket att tala om för er, mer än vad många kanske trodde var möjligt för en människa att överleva, Men beviset sitter på andra sidan och skriver till er.

Jag kommer inte att vara helt ensam i min berättelse till er, jag har flera människor runt om kring mig som gör detta möjligt och jag tänkte presentera dom nu. Men av hänsyn kommer dessa bara benämnas med en bokstav eller sin roll.

A, min kurator som jag har kontakt med minst en gång i veckan.

C, min stora klippa. En människa som jag lärt känna ganska nyligen men som har en jättestor betydelse för mig i mitt dagliga liv.

Småbröderna, dom är två och när jag urskilljer dessa kommer det vara med "lillebror" och "storebror". Även fast storebror är yngre än mig.

Mamma, just min mamma som inte ska hängas ut med namn.

Styvfar, pappa till mina småbröder.

Pappa, min pappa som inte heller han ska behöva namnges.

Farmor, ni förstår principen nu va?

Morfar, morfar, right?

Tant, min och As namn på min kvinnliga förövare

D, min manliga förövare

Det kommer säkert att förekomma andra som jag just nu inte ser behöver någon närmare beskrivning. Men alla som berörs kommer att finnas under hel-trasig.bloggplatsen.se/presentation.

Bara att skriva detta har krävt ett stort mod, så ni for faktiskt nöja er för denna gång

Trasdockan, hel och trasig