Nu börjar verkligheten hinna ikapp, jag är ledig från jobbet i dagarna 2 och känner hur ångesten sakta kryper fram. Den är riktigt ihärdig och jag vet inte hur jag ska få den att försvinna. A är på semester vilket innebär att jag inte kommer ha min "en timme i veckan" på ca 6 veckor. F**k!!!

Men jag ska vara stark, jag ska inte visa mig svag, inte nu, jag kan inte svika jobbet. Jag kan inte ha rispor bland alla barn, det måste finnas andra sätt! Ja det finns andra sätt, men jag kan inte hitta dem just nu. Jag behöver hjälp med det.

Att ringa C är ett alternativ, men inte just nu. Det känns defenetivit inte rätt att ringa henne denna tid på dygnet när hon är på semester. Jag vill ju att hon ska få vila och njuta av sin semester. Jag vill inte förstöra den för henne, hon har det ju inte alltid lätt hon heller, även om hon är stark uttåt. Fast ett SMS testar jag nog innnan jag gåt och lägger mig bara för att ge henne en hint och hur jag mår. Det känns lite lättare, iaf för mig.

Trasdockan

Har precis insett att jag inte skrivit på jääättttte längeeee. Anledningen är enkel, eller det finns en bra förklaring. Jag jobbar numera ca 15 mil hemifrån och pendlar nästan dagligen. Så det finns väldigt lite tid över till bloggen.

Men naturligtvis har denna tysta period inte bara passerat med glädje och lycka. Den har varit tung många gånger också.

Jag har slutat träffa A för sommaren, vilket är skitjobbigt. Men jag har nu ett jobb att fokusera på.

Jag har även fått tillfälle att träffa och prata med C irl. Vilket var supermysigt och jätteskönt. Det är alltid lättare att prata öga mot öga än över telefon.

Trasdockan