Direktlänk till inlägg 4 juni 2012
Igår var det en mycket känslomässig dag för mig.
Det var dagen min morfar skulle ha fyllt 70år och firats med pompa och ståt, men istället blev det en tur till kyrkogården med en bunt nyplockade syrener. Han övervann inte cancern, den övervann honom.
Min mamma och styvfar firar även bröllopsdag den 3e, i år vart det hela 5år. Någonting som skulle ha firats, men som istället inte blev någonting då styvfar belv tvyngen att jobba.
Jag kan inte säga att deras bröllopsdag blev jättelyckad, jag fick inte vara med. Jag var fast hos tant, min dåvarande fostermoder, och hennes psykiska grepp. Jag skulle ha fått vara med på bröllopet, men jag skulle samtidigt ha blivigt straffad för det efteråt, så jag valde att inte åka dit och få något straff. Eller jag fick ett indirekt straff, jag fick inte vara med på min egen mammas bröllop pga att jagvisste att jag skulle ha fått uppleva ett hårdare straff efteråt.
Jag kan hålla med om att det kanske låter onaturligt och overkligt, men det var mitt liv. Jag var fast, fast i ett våld som både kunde vara fysiskt, psykiskt och sexuellt. Jag hade en vardag som jag inte ens skulle önska min värsta fiende. Men idag är jag fri, bara få återkommande frekvenser gör mig påmind och illa berörd. Men då tänker jag på att jag idag är en fri människa som ingen ska få lov att trycka ner igen.
För utom allt ovanstående döptes även storebror den 3e juni 2007, han var dock ovanligt hängig och trött. Vilket bara några dagar senare visade sig bero på en kraftig hjärnhinneinflamation. Han fick inga goda odds av läkarteamet, men han visade sig vara en riktig kämpe och överlevde, nästan helt utan några men. Han gick iof tillbaka lite i utvecklingen, men det är ingenting man kan märka på honom idag.
Och han lärde mig att är man sjuk får man vård snabbt. Så jag kommer aldrig mer klaga på att sitta en timme längre i ett akutrum och vänta, jag vet då att jag sitter där för att jag är tillräckligt frisk och klarar av väntan bättre än den som tog min plats i köordningen.
Trasdockan
Ja, vad ska man säga julen ska ju vara till för familjen och barna. Men jag känner just nu en stor klump i magen efter dagen. Min julafton brukar börja med förmiddagen hemma hos farmor ute på landet, vilket den även gjorde i år. Där äter jag, f...