Många som blir utnyttjade blir det av killar/män, eller det är det som oftast kommer fram i media. Anser man att det är ännu mer skamligt att säga att man blivigt utnyttjad av en tjej/kvinna?

Jag vet inte, jag har inte många gånger talat om att jag blivit utnyttjad av en kvinna. Jag kunde knappt säga det till A och är osäker på om jag har sagt det rakt ut till C. Men jag har sagt det till mig själv många, många gånger. Jag har nästan ältat det för att tro att det aldrig faktiskt ha hänt.

Min kvinnliga förövare är kallad tant av mig och A. Det var ett genensamt beslut om att hitta ett hyfsat neutralt ord för att kunna berätta utan att staka sig på vad jag skulle kalla tant annars. Och det har tagit emot, jag har inte kunnat berätta utan att fastna just på ordet jag använd innan tant. Men nu har jag börjat funderat igen, kan man verkligen kalla det jag blivit utsatt för, för sexuellt utnyttajande?

Ja, jag vet att jag inte ens skulle behöva fundera. Men av någon anledning gör jag det, kanske är det samma tankar som tidigare. Det var inte så farligt! Jag känner att jag skulle vilja få ett bättre avslut på detta, inte tro att det går att få det att rinna ut i sanden. Men tänk om andra inte tror att det har hänt, eller att tant än en gång lyckas övertyga myndigheterna i detta land om att hon är ett litet sött lamm.

Detta inlägg fick ju inte mig att må bättre precis. Usch vad jag saknar C och A just nu! Men det går ju inte att prata med någon av dem. Blää!

Funderar på att radera detta och gå och lägga mig, men nej! Tant ska inte få den glädjen, jag är starkare än vad hon tror!

Ringer iaf upp As telefonsvarare och tar mig en liten promenad med musik och tänker på vad C brukar säga.

"- Du är bäst, du är duktig!"

Trasdockan

Jag kan meddela att jag och min kropp är värsta fiender just nu. Jag har precis gått i i en ny menscykel och denna gång är den riktigt jävlig!

Jag märkte redan igår att min mens var riklig. Inte ens en maxi tampong räckte mer än någon timme, vilket var/är fortfarande riktigt irriterande.

Så natten mellan  söndag och måndag sov jag ca 5timmar, men inte ens en maxi tillsammans med en nattbinda hjälpte. När jag vaknade rann det verkligen längs mina ben. Jag kan säga till alla killar att jag nog hellre skulle vakna med ett morgonstånd som spänner och gör ont tills man kissat än, att låta er prova på detta.

Så nu är det bestämt. Trotts att jag inte tycker om p-piller utan att verkligen behöva dem som graviditetsskydd. Så har jag beställt en tid hos en barnmorska för konsultering, bara för att slippa detta.

Och just när jag klev upp kände jag att min dag skulle bli skit. För en dålig start brukar resultera i det för mig. Jag träffade iaf pappa och vi tog en fika i en närliggande stad. Men sen sket sig allt, eller jag tycker att dagen blev mindre lyckad iaf.

A som skulle varit tillbaka idag är sjukskriven en vecka till och mötet/evenemanget som skulle varit ikväll blev inställt. Så jag fick varken en ny tid hos kuratorn eller träffa C. Men jag mildrade min saknad av C genom att ringa en snabbis till henne på eftermiddagen.

Och som vanligt lyckades C få mig på gott humör och ge mig energi, jag fattar inte hur hon lyckas! Jag skulle vilja ge henne ett pris eller någonting för hennes medmänsklighet. Har någon något tips på hur eller var jag kan försöka få henne uppmärksammad är ni jättesnälla om ni hör av er.

Trasdockan

Ja, hur börjar man idag då?

Det finns ganska mycket att säga, men allting bör inte sägas nu.

Jag trodde så sent som i torsdags att jag skulle få dela livet med ytterligare en lillebror. Men detta skedde inte, utan den tänkta fostersonen min mamma skulle ta hand om kunde inte flytta till just dom, för att vi inte längre har någon gymnasieskola i kommunen. Vilket faktiskt gjorde mig lite lättad, jag kände mig åtsidosatt ännu mer när jag fick beskedet. Men nu kanske jag kan känna en lite förhoppning om närhet. Utan att jag blir en "slav". Uttrycket behöver inte förklaras bara ifrågasättas.

Imorgon händer det grejer. Förhoppningsvis iaf.

A kommer äntligen tillbaka från sin sjukskrivning, om allt har gått som det ska och det hoppas jag. Det är ju ett halvår sen jag var där. 6MÅNADER!!!!

Jag ska "farsdagfika" med pappa, å ja jag vet att det är farsdag idag, men men han är min pappa 365 (366) dagar om året.

Sedan är det ett politisk evenemang om ekonomi som vårt distrikt ska hålla i och C kommer till som tjänsteman. Vilket kommer ge mig energi!!! Bara att träffa eller höra Cs röst gör mig på bättre humör. Även dom gånger hon är hård, men hon är aldrig hårdare än vad hon vet att jag kan klara av.

Så det blir tidigt i säng ikväll så jag orkar med morgondagen.

Trasdockan

Jag vet inte riktigt var jag ska börja och troligen kommer inte orden att räcka till. Men en sak är säkert, … tänk om…

Tänk om du inte blivit sjuk, då hade jag inte behövt åka till ditt jobb.

Tänk om tåget inte hade varit sent, då hade du och jag aldrig blivigt sittande där.

Det finns flera anledningar där man kan tänka om, vad hade hänt om någonting annat inte hänt?

Jag är så glad att just du valde att bry dig, att du valde att se. Du är en stark, begåvad, vacker och klok kvinna, en medmänniska utan dess like.

Utan dig vet jag inte hur jag hade orkat. Jag hade nog valt att inte fortsätta kämpa, någonting som du bör vara medveten om. Bara att veta att du finns där betyder så otroligt mycket. Du är den kvinnliga förebild jag aldrig fick.

Nu fastar orden i halsen och tårarna bara rinner, hur ska jag någonsin kunna tacka dig?

Jag vill att du stäcker på dig och är stolt, stolt för att du är du. Sträck på dig för att visa omvärlden att du betyder något.

Trasdockan