Jag vet inte om någon kan ge ett exakt svar på rubriken, men jag tror snart att jag inte orkar mer. Jag har sovit samanlagt 7h(!) på 60 timmar, 2,5 dagar. Jag känner hur ögonen bränner, men det gör ondare att stänga dom än att låta dem vara öppna. Jag vet inte vad jag ska göra åt saken, jag ska ju vara "public" vid 09.00

Ok, public? Jo jag har undanhållit lite ingående info om mig själv. Jag är förtroende vald politiker i hemkommunen och i landstinget. Ok, nu vet ni att jag inte bor i Skåne eller på Gotland. Och imorgon under Sveriges nationaldag ska jag helst dela på mig och vara närvarande vid två firanden med ca 4 mils avstånd. På ena platsen ska vi kampanja och den andra ska jag stötta en partimedlem i hennes nationaldagstal i folket. Jag vet inte om jag kommer orka, för hur trevligt är det att visa upp sig som politiker när man har stora svarta påsar under ögonen? Skitroligt, not! Inte ens för den som bara är en vanlig medborgare.

Så efter detta inlägg ska jag gå och lägga mig och slötitta på TV och bara hoppas på att jag kanske somnar av utmattning, men det har ju inte skett de senaste 100 gångerna, så jag är optimistisk.

Annars kan jag bara säga att jag ännu inte lyckats prata med C, hon har inte varit anträffbar några längre stunder, så att prata med henne har varit lönlöst. Vi har dock SMS:at litegrann, men det är absolut inte samma sak!

Jag vill ju höra hennes lugnade röst som talar om att det kommer ordna sig. Eller hon kan ju faktisk skälla på mig också, men hon gör det bara om hon måste, och då kan man lägga ner luren och lämna rummet och fortfarande höra vad hon säger. Men jag älskar henne ändå, hon betyder mer än vad ord kan beskriva. Hon är verkligen min hjälte, anledningen till att jag inte gett upp hoppet på livet. Bara vetskapen om att hon finns gör min vardag och min smärta lättare att bära.

Jag tror att dem som har träffat en sån person förstår mig precis. Och till er andra, era medmänniska finns där ute! Denne kommer uppenbara sig när tiden är inne.

Det låter kanske lite konstig att säga, men tappa inte tron på denne! Personen kanske inte finns vid din sida idag, kanske inte heller imorgon, men i framtiden, jag lovar! GE INTE UPP HOPPET!!!

Då kanske jag kan berätta om hur jag träffade C. Vi träffade under ett politisk evenemang i mars förra året. Hon var just då ingen speciell, nog för att hennes utstrålning och hennes värme redan lyste igenom den slitna arbetande kvinnan hon då var. Men det var ingenting som gjorde att jag tänkte att hon skulle komma att betyda så mycket. Utan det var först senare, i början av februari i år som det stora bandet knöts.

Anledningen var då ytterligare ett politisk arrangeman, men av olika omständigheter vart det inte riktigt som planerat. Tåget var försenat till platsen där vi, alla deltagare skulle vara och jag fick inte komma in. Mycket med säkerheten.

Så C valde att avvika för att hålla mig sällskap ist. Och just då, när jag var jag var ensam med henne brast min ridå. Jag började stortjuta av en viss bakomliggande anknytning till platsen vi var vid. Och av någon anledning kände jag att C var en person som jag kunde öppna mig för. Jag började berätta om ett av mina övergrepp med D. Allting kändes så himla naturligt och ärligt, jag kände att jag kunde berätta, utan att bli ifråga satt och misstrodd.

C började ställa frågor som inte var kränkande eller nerlåtande, utan dom kom från hennes hjärta. Hon visade att hon verkligen att hon brydde sig om mig. Och just den dagen började mina symptom komma tillbaka, hon hade lyft på locket till min inre puttrande gryta. Men det var inte av elakhet, utan av godhet, ren och skär omtänksam godhet.

Vi satt och pratade, eller C ställde frågor som jag harklade och snurvlande svarade på. Hon just då kom just dom orden jag vill höra. Jag vill inte att du ska må så här, du måste få hjälp, jag tänker hjälpa dig. Jag viste inte vad jag skulle tro, jag hade ju hört dessa ord miljontals gånger förut. Fast nu var det annorlunda, jag kände det på mig. Jag visste att hon skulle finnas vid min sida. Jag var överlycklig, men någonstans malde tants ord, jag är inte värd detta.

Just denna dag kommer jag nog aldrig glömma, den är så betydelsefull. Jag har nog kanske aldrig sagt det rakt ut till C, men nu tänker jag göra det.

-Jag älskar dig! Du betyder obeskrivligt mycket för mig!

Det finns mycket mer att berätta om C. Men just nu ska jag dusch kall och försöka sova.

Trasdockan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, vad ska man säga julen ska ju vara till för familjen och barna. Men jag känner just nu en stor klump i magen efter dagen.   Min julafton brukar börja med förmiddagen hemma hos farmor ute på landet, vilket den även gjorde i år. Där äter jag, f...

Inte läge för en kopp te på balkongen    

Vem har sagt att en tavla måste sitta på väggen?    

Politik  

Det lönar sig inte alltid att köpa en större förpackning Den lilla innehåller 1l konsentrerad saft och den stora 1,5l, men genom att det ska tillsättas olika mångder vatten per färdig liter saft bilr det mer dirckfärdig saft av den mindre flaskan ...